Kursen innefattar tre block

Dag 1-2: Från de historiska till de moderna aspekterna på diagnostik samt psykologens roll i arbetet. Att arbeta med klinisk bedömning från kriteriebaserad till prototypal diagnostik samt integrerar HiTop och RDOC. Blocket är primärt teoretiskt och inleds med undervisning kring ICD-11 och DSM 5 för att belysa hur deltagarna kan se likheter och skillnader i de diagnostiska ramverken samt resonera kring dessa. Psykologen ska även erhålla undervisning gällande HiTop och kunna resonera kring symtom utifrån detta. Därefter följer en fördjupning och interaktivt lärande gällande den alternativa personlighetsmodellen (AMPD) som återfinns i appendix i DSM 5. Innehållet syftar till att göra det möjligt för psykologen att använda STiP och PiD på ett kliniskt relevant sätt och resonera kring detta vilket även övas praktiskt. För deltagare soim primärt arbetar med ungdomar kommer det finnas möjlighet att genomföra IDAS-II. Blocket syftar till att ge klinisk relevans gällande modellen för prototypal diagnostik samt färdigheter för att samla in information och värdera information från patienter. Samtalen utgår ifrån analys av information och klinikern behöver uppvisa goda samtalsfärdigheter för att hämta in komplex information och bibehålla allians med patienterna. Svar som gäller symtomtyp, frekvens och duration behöver återfinnas och säkerställas i samtalet. Utredningssamtal utgår från en prototypal modell som ligger i linje med ICD-11 och där klinikern behöver kunna resonera kring vilken diagnos som bäst förklarar patientens svårigheter och resonera kring symtomatologi som ofta överlappas av flertalet diagnoser. Klinikern behöver kunna sätta patientens samtal i ett sammanhang och samtidigt resonera kring diagnostiska skiljelinjer.

Dag 3-4: Differentialdiagnostik, vad är det och hur ska vi förstå det. Att integrera kunskaper om ungdomar och unga vuxna samt att se hur kognition personlighet och kontext interagerar för att kunna genomföra psykiatrisk diagnostik. Tonvikt praktiskt användande: Differentialdiagnostik, bedömningar och skattningsskalor samt fördjupning av ungdomar och unga vuxna. Detta block fördjupar det praktiska användandet av STiP och PID eller IDAS II. Dagarna ger även praktisk fallbaserade övningar i differentialdiagnostik. Utgångspunkten är EBA, evidensbaserad bedömning och övningar för ställningstagande till insamlad anamnes, fakta eller vikten avsaknad av fakta som finns för ställningstagande till den kliniska fallformuleringen. Diagnoser som belyses är affektiva och ångesttillstånd, neuropsykiatri, samt personlighetssyndrom, psykos, substansbruk men även somatiska och kontextuella faktorer som behöver beaktas för att kunna föra differentialdiagnostiska resonemang på specialistpsykolognivå.

Dag 5-6: Diagnoser att beakta och utveckling i ett livsperspektiv. Att använda klinisk fallformulering i diagnostiskt arbete för diagnoser, ställningstagande och rekommendationer. Fortsatt fördjupning av enskilda diagnoser och hur dessa förändras över ett livsperspektiv samt ålderdom. Diagnoser som berörs är affektiva tillstånd, ångest, dissociativa tillstånd, trauma, psykos, missbruk, demens och diagnoser utifrån detta kunna ge formulera tydliga bedömningar och rekommendationer avseende klinisk verksamhet. Blocket avslutas med att koppla ihop tillstånden med obligatoriska artiklar för att säkerställa koppling mellan teori och praktik. Psykologen behöver gedigen och fördjupande kunskaper kring olika diagnoser inom psykiatrin samt hur dessa ska säkerställas och hur de kan ta sig olika uttryck. Psykologen behöver kunskaper kring missbruk, psykossjukdomar och affektiva sjukdomar. Dagen syftar till att bredda diagnostiken för att kunna bedöma social påverkan, diagnostik över livsspann, hur diagnoser kan förändras över tid och hur det kan ta sig uttryck för att kunna värdera diagnostik och diagnostiska bedömningar och resonemang. Arbetet integreras med klinisk fallformulering som förespråkas i både DSM och ICD 11 och som ger diagnosen ett större användningsområde än bara kodandet av den enskilda diagnosen utan tangerar hur diagnosen kan återkopplas till patienten i enlighet med therapeutic assesment. En metod för att göra utredningen till en intervention som innebär att patienten även har en ökad förståelse kring sig själv och syfte med rekommendationer, helt i enlighet med evidensbaserad psykologisk praktik. Praktiska övningar ingår för att öva ställningstagande och återkoppling

Omfattning 6 Heldagar

Hemuppgifter lämnas ut i samband med kursstart.

Kunskapsinhämtning sker genom fördjupande studier av vetenskapliga artiklar, aktuell kurslitteratur, seminarier och föreläsningar. Färdigheter tränas genom strukturerade gruppövningar, fallbaserade diskussioner, rollspel och praktisk tillämpning av intervju- och testmetodik. Deltagarna får också träning i att skriftligt såväl som muntligt kommunicera kliniska resonemang anpassat till olika mottagare, inklusive klienter, kollegor och andra vårdprofessioner. Värderingsförmåga och professionellt förhållningssätt utvecklas genom seminarier, reflektionstillfällen, praktiska övningar och återkommande diskussioner med föreläsarna såväl som andra kursdeltagare kring yrkesetiska dilemman och gränsdragningar.