Deliberate Practice, ett nytt sätt att träna terapeutfärdigheter i psykoterapi.

Vill du utvecklas som psykoterapeut? Deliberate Practice, ett nytt sätt att träna terapeutfärdigheter i psykoterapi.

“ If you wish to become significantly better at something, you can” (Ericsson, K.A, 2019) 

Det finns något hoppfullt i citatet ovan och kanske även något bekant. Vi har alla erfarenheter av hur det är att lära sig något nytt. Du minns säkert också hur det som först verkade helt omöjligt, successivt blev mer och mer möjligt i takt med envist tränande. Känslan i kroppen när vi bemästrar det vi tränat på. Det är väl just det som är tjusningen, det finns alltid något mer att lära sig. Vill du utmana dig som psykoterapeut? Då är deliberate practice något för dig.

Inom vårt fält, psykoterapi har vi ständigt strävat efter att förbättra utfallet för våra klienter men av tradition haft mer fokus på teori och mindre fokus på praktisk träning för att lära oss hantverket. Utfallsdata om psykoterapeuters utveckling visar att vi inte blir bättre med enbart mer erfarenhet, utan att vi faktiskt tenderar att bli något sämre med åren, samtidigt som vårt självförtroende ökar. De bästa terapeuterna är dessutom de som tvivlar mest (Tracey, Wampold, Lichtenberg & Goodyear 2014; Goldberg m.fl. 2016). Metaanalyser av trettio års forskning på traditionell handledning har inte kunnat visa på något samband mellan handledning och terapiutfall (Watkins &Milne, 2014, s.235). Passiva inlärningsformat som kurser, litteratur och instruktionslärande leder inte till tillägnande av nya färdigheter (Herschell et al., 2010; Beidas & Kendall, 2010; Farmer et al., 2008). Denna forskning gör att terapeuter världen över, oavsett terapimodell ställs inför frågan: Hur blir jag en effektivare psykoterapeut?  

Lösningen: 

En metod som föreslagits för att adressera problemet är: Deliberate Practice eller målmedveten träning på svenska. Chow et al., (2015) presenterade en studie där de fann att deliberate practice är en signifikant prediktor för enskilda terapeuters terapiutfall. Vad är då deliberate practice? Begreppet kommer ursprungligen från kognitionspsykologin och Anders Ericssons forskning om hur man uppnår expertis inom sitt område. I sin forskning fann han att de som blev experter hade ägnat sig åt individualiserade övningar för att förbättra sin prestation genom repetition och förfining, (Ericsson & Lehman, 1996, s.278-279). Tyngdpunkten låg på upprepad beteendeträning precis bortom nuvarande förmåga med tillgång till kontinuerlig feedback. Metoden syftar till att bygga procedurell kunskap (praktiska färdigheter). Det är ingen devaluering av deklarativ kunskap som vi tillägnar oss genom mer traditionell utbildning, utan ett nytt sätt att tänka om färdighetsträning. De grundläggande principerna för deliberate practice visar oss hur vi kan träna relevanta terapeutfärdigheter, i syfte att bli mer effektiva i vår yrkesutövning och förbättra utfallet för våra klienter (Husby, 2023).  

Trots att psykoterapi är komplext, där varje klient-terapeut-relation består av en mängd unika variabler, finns det likväl några typiska, krävande kliniska utmaningar som de flesta terapeuter kan känna igen sig i. Exempelvis när klienten uttrycker missnöje med terapin eller terapeuten, direkt eller indirekt. Att lägga märke till, adressera och hantera sådana alliansbrott är utmanande för de flesta av oss. (Husby, 2023). Psykoterapiforskningen (t.ex. Norcross & Lambert, 2019) har visat att terapeutens färdigheter är en viktig faktor för terapiutfallet. Ett knippe av dessa färdigheter har fått mycket uppmärksamhet i forskning och klinisk praktik, och benämns som faciliterande interpersonella färdigheter (FIS) (Andersson et al., 2009; Andersson & Patterson, 2013; Andersson et al., 2020). Några av dessa färdigheter handlar om att etablera gemensamma mål för terapin, lägga märke till och reparera alliansbrott, kommunicera tydligt med verbalt flyt, förmedla hopp, kunna vara övertygande, vara medveten om sitt känslomässiga uttryck, visa värme, acceptans och lyssna empatiskt. Terapeuter som behärskar dessa färdigheter är responsiva i utmanande situationer. De är icke defensiva och har förmågan att snabbt bedöma vad situationen kräver, vad klienten behöver och respondera på ett sätt som svarar mot det behovet. Alla dessa färdigheter är möjliga att träna inom ramen för deliberate practice oavsett vilken psykoterapimodell du arbetar med. Deliberate practice innehåller även: 

• Färdighetsträning av metodspecifika interventioner kopplat till terapeutens psykoterapimodell 
• Övningar i klinisk medveten närvaro så kallade “inner skills”.  
• Routine Outcome Mesaures (ROM-skattningar )i form av Session Rating Scale (SRS) och Outcome Rating Scale (ORS) för att mäta allians och klientutfall under behandlingen. 

Vi har länge tagit pedagogiken inom vårt fält för given, trots att forskning visar att den inte är tillräcklig. Vi behöver ett mer hjälpsamt sätt att träna relevanta färdigheter och fortsätta utveckla dessa över tid. Terapeuter behöver en trygg kontext där de kan utveckla sina terapeutbeteenden samt träna på verbala och ickeverbala terapeutfärdigheter utan krav på prestation för att klienten sitter i samma rum. Vi behöver träna innan och efter mötet med klienten, ej i skarpt läge. Färdighetsträning av responser till full behärskning i en trygg inlärningsmiljö gör att vi sedan kan tillämpa den i rummet med klinisk medveten närvaro, timing och flexibilitet. 

Deliberate practice utvecklas just nu snabbt inom psykoterapifältet samtidigt som forskningen befinner sig i sin linda. Mahon (2022) stödjer den forskning som hittills publicerats och menar att deliberate practice är en verksam metod för att förbättra en mängd terapeutiska färdigheter. Det ger oss nya möjligheter att introducera färdighetsträning tidigt på våra utbildningsinstitutioner men också som fokus i workshops, utbildningar och handledning genom hela vår professionella yrkeskarriär.   

Deliberate practice fokuserar på terapeutfaktorn och terapeutfärdigheter för att främja utveckling snarare än stagnation och försämring. Det är ytterst relevant för vårt fält som ständigt strävar efter att förbättra utfallet för våra klienter i behandling. Vi behöver ett ökat fokus på procedurellt lärande både tidigt i psykoterapiutbildningar men också för att främja livslångt lärande. deliberate practice skiljer sig från traditionell utbildning och handledning med sitt tydliga fokus på övning/träning istället för diskussion och reflektion. Träningen är utmanande och krävande men framförallt rolig och utvecklande.  

Vill du veta mer? Läs mer om vårt utbud inom handledning.