Hur utvecklas ACT som terapiform? Johanna Moréns insikter från ACBS.

Johanna Morén, psykolog på Psykologpartners i Stockholm, var en av åtta konsulter på ACT-världskonferensen ACBS i Lyon. Inför vårt kostnadsfria webbinarium om ACT den 16 oktober har vi intervjuat henne om intrycken från Lyon

Om du skulle sammanfatta kort, vad tar du med dig från ACBS? 

Det jag tar med mig från ACBS är stor kreativitet och visioner, men också en mycket varm känsla inombords. Det ger hopp att vara omgiven av kloka forskare som vill bidra till att göra världen till en bättre plats! 

Du nämner hopp och visioner. Hur utvecklas ACT som terapiform? 

Steven Hayes är en stjärna på att sträcka ut en hand och skapa nya samarbeten med andra traditioner utifrån sådant som kan skapa utveckling, breddning och fördjupning. Nu är man på en plats där man inte längre behöver försvara sin position och kan närma sig varandra utifrån vad som faktiskt är gemensamt även om teorierna om hur man kommer dit kan se olika ut. Det var väldigt berörande att se hur psykoanalytikern Peter Fonagy, som har utvecklat mentaliseringsbaserad terapi, fick stående ovationer från publiken. Han höll sin keynote om ”epistemisk tillit” som handlar om förmågan att betrakta information och kunskap från andra människor som tillförlitlig, relevant för en själv och användbar i andra sammanhang. Denna förmåga kan påverkas negativt av olika traumatiska livshändelser och/eller bristande anknytning under uppväxten vilket försvårar att i terapi kunna lära nytt eller skapa förändring. Att lyfta och arbeta med denna förmåga för att skapa tillit till terapeuten är alltså centralt i terapi samtidigt som denna förmåga också behöver generaliseras till världen utanför terapirummet för att göra verklig skillnad i människors liv. 

 Psykologpartners Johanna Morén (till vänster) med Dr Louise Hayes, medskapare av DNA-V och tidigare  ACBS, på ACT-världskonferensen i Lyon.

Vad tycker du är viktigt att hålla fast vid när ACT utvecklas? 

Jag tar också med mig hur viktigt det är att inte tappa det inlärningsteoretiska perspektivet och att det funktionella perspektivet är centralt. Många av föreläsare lyfte att vi inte får förbise denna grund i våra interventioner. Exempelvis lyfte O’Connel och Walser i sin workshop ”Rethinking Punishment in the Therapeutic Context: Enhancing Sensitivity to Behavioral Functions” att försvagning är en process vi inte ska glömma i den terapeutiska processen utöver förstärkning. I detta får vi inte heller tappa kontexten och i Louise Hays workshop ”Wonder and Wisdom: Building flexibility across the Lifespan” lyftes hur kontexten är relevant under hela vår livsresa och hur vi fortsätter att förhålla oss till omgivningen och som sociala varelser alltid bär vår omgivning med oss. 

Hur fortsätter ACT att göra skillnad? 

Jag blev oerhört inspirerad av hur ACT-interventioner används av WHO för att på ett globalt plan kunna arbeta med att ge människor bättre förutsättningar att hantera motgångar. Där finns en mängd material som bidrar till att insatser kommer ut där utbildade terapeuter inte finns att tillgå i lika stor utsträckning och som ger resultat. Intressant också hur detta material som har kommit tillrätta med en del hinder för implementering också börjar få fäste i delar av världen som inte befinner sig i akut kris. 

Vi delar med oss den 16:e oktober

ACT gör skillnad bland många yrkesgrupper och i flera olika typer av verksamheter. Omsätt forskningen till praktik med oss när vi delar med oss på det kostnadsfria webbinariet “ACT – från forskning till vardag”den 16:e oktober, du anmäler dig här.